Svensk ordbok 2009, webbversion
verb föresatte föresatt, pres. föresätter
före|sätt·er●äv. lös förb., sesätta sig före
ha som bestämd avsikt
att göra ngt, vanligen ngt svårt
komm.han har föresatt sig att sluta rökaföresätta sig att+V/SATSsedan 1542av ty. sich vorsetzen med samma betydelse
Subst.:vbid1-891368föresättande,
vbid2-891368föresättning;
föresats